Tankenötter...

Tisdagen den 25 oktober 2011

Häromkvällen när jag satt  och kikade på TV så hörde jag ett märkligt ljud från skogen.
Heidi lyssnade, gick från rum till rum och lyssnade.
Öppnade fönstret lite försiktigt för att kunna höra
Ja vad var då detta??
Har alltid tänkt mej ugglor som Ho-Ho

Så nästa dag var det ju bara att börja söka på nätet för något Ho-ho läte var det dock inte.
Till slut så hittade jag det


Det är en Kattuggla
 http://www.youtube.com/watch?v=3YQltrSj9sg

Bilden har jag lånat från nätet


Skönt att veta vad det var iaf och jag blev en erfarenhet rikare
det är ju aldrig helt fel.

Efter att ha varit dålig nu i flera dagar så kändes det som om jag skulle orka
med en liten liten prommis med Heidi,
hon har vankat fram och tillbaka och puttat på mej när jag
intagit ryggläge i soffan.
DET tillhör ju inte vanligheten att matte ligger så dag efter dag.

Tidningen Skogsbladet skulle läsar väldigt noga

Från grässtrå



till löv



Där den nya bocken bruse nu fått upp en lite större plätt i marken
och den stackars lilla grenen börjar bli avskavd.



Inne i skogen så har nu myrorna gått ner på halv fart och man kan stå stilla utan att bli
anfallen.



Skulle man stå stilla mer än 5 sek mitt i sommaren så är benen fulla av skogsmyror
de är ju inte snälla heller de rackarna, de bits.

Det är även ganska torrt inne i skogen till skillnad när man kommer ut på åkern
där allt dryper av dagg





Inte bara gräset som är vått, i alla grenar så hänger det stora droppar



I förra veckan så kom det några härliga blomskott på posten
från en underbar människa som ville dela med sej av sin blomma.
En Ipomea Batata

Tillhär släktet Sötpotatis

Tusen tusen tack Monica!!



Är så glad över att mina kaktusar nu börjar blomma, först ut är den vita men
den corallfärgade eller oranga eller kalla det vad man vill
har stora knoppar så det är nog inte många dagar kvar
innan även den slår ut.
Hoppas att den rosa också snart är på G.



Träden är i stor förändring och det står nog inte på länge förrän
de står kala och tomma.



Skönt att jag nu iaf är på bättringsvägen,
det finns hopp för att gumman i morgon nog ska orka med en lite längre promenad
med sin hund.

Hittade förresten några bilder från förr..
Året var 2007 och Heidi med syskon var små
(födda 1/7)
Här är det bespisning i det gröna
Från vänster till höger på bilden
Vicki, Nemo, Heidi och Zingo



Kristina var här och hjälpte mej fota valparna,
Heidi 6 v gammal.
Redan då syntes henne goda anatomi.



När Vicki och Nemo hade flyttat så var det bara Heidi och Zingo kvar.
Zingo skulle stanna ytterligare dryga månaden då hans nya matte var utomlands.
Här har vi åkt till havet med dom för att få uppleva lite nya saker.



Tiden går och de små sockersöta valparna är ännu sockersöta men dock
vuxna nu.

Ha en skön kväll och jag ska nog ta fram mina sticknålar och dra några varv.